Vattenfallsmodellen

Vattenfallsmodellen är en sekventiell utvecklingsmodell som blev framtagen i början av 1980-talet. Modellen används oftast till att driva större projekt som till exempel att implementera ett nytt större datasystem.

Modellen består av ett antal olika faser och tanken är att man övergår till nästa fas först när föregående fas är avslutad.

Faserna är:

1. Kravanalys och kravspecifikation

I denna fas analyseras vad systemets funktioner göra samt vilka problem som skall lösas. Detta sammanställs sedan till en kravspecifikation.

2. Designspecifikation

I denna fas fastställs systemets arkitektur och de olika delkomponenterna specificerad.

3. Implementation

I denna fas utvecklas och kodas alla delkomponenter samt sätts samman till en enhet.

4. Test

I denna fas testar man delkomponenterna för att se om kundens krav har blivit uppfyllda. Man påbörjar även produktdokumentationen i form av manualer och instruktionsböcker.

5. Driftsättning och leverans

I denna fas är systemet färdigt och det installeras hos kund samt levereras oftast görs detta tillsammans med ett utbildningspaket.

6. Underhåll

I denna fas underhåller och uppdaterar man systemet,

Fördelar

- Bättre kostnadskontroll. Beställaren kan efter varje steg besluta om projektet ska startas, fortsättas eller avslutas.

- Bättre resursplanering. Det är lättare att planera vilken personal man behöver för att genomföra projektet samt man kan även göra upphandlingar mellan varje steg.

- Det som är levererat är testat och kvalitetssäkrat.

Naktdelar

- Modellen är inte speciellt bra anpassad för förändringar. Förändringsförslag är något som är väldigt vanligt i mjukvaruutveckling.